Slutar jag någonsin förvånas?

Nej, konstigt nog gör jag nog inte det. Jag sitter här och skakar på huvudet för mig själv. De senaste veckorna har min syn på så många personer förändrats. Personer jag trodde var bra personer, och hyfsat lika mig i principer m.m. Tyvärr blir jag dag för dag allt mer besviken. Senast idag. Jag trodde mer än så om folk i min närhet. Minst av allt trodde jag att män i min närhet var sådana j-vla skvallerkärringar. Att föra vidare sånt jag sagt i förtroende till en person och som dessutom skvallerkärringarna "råkade höra" och inte hade ett skit att göra med. Ursäkta mitt ordval, jag brukar försöka formulera mig bättre än så här.

Jag kände bara ett starkt behov av att skriva av mig innan jag lägger mig för att sova en stund. Än en gång tar jag min tillflykt till ljudböckernas värld. Allt för att sluta bry mig, för att sluta behöva spendera mina vakna stunder med att övertala mig själv att "de är inte värda det" och "bry dig inte" . Ja ja. Försöka duger ju...

Kommentarer
Postat av: Erika

Hej! Förlåt att jag inte hört av mig men vi har haft d rätt tungt med min panikångest och lilla C som är sjuk. Mitt fel dock att jag inte hört av mig, du ska ju givetvis få dina pengar för halsbandet. Kan du skicka mig ett sms med ditt kontonr? Har tänkt på d här så himla länge nu!



Kramis

2009-12-03 @ 16:18:22
URL: http://eraijka.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0