In litteris consolatio
Just nu avverkar jag böcker på löpande band. Rubriken på inlägget säger allt, "I böckerna har jag min tröst". Så mycket händer i mitt liv just nu, så mycket så att det känns som min hjärna aldrig kan stanna av. Inte en lugn stund, undantaget när ljudbokens flödande ord distraherar mig.
Att fly från verkligheten är kanske inte det mest intelligenta, men ibland tror jag att det är ren självbevarelsedrift det handlar om. Jag har bestämt mig för att inte ta itu med vissa saker, helt enkelt för att de gör så ont och tar så mycket energi från mig. Jag vill att saker ska ordna upp sig och fungera så bra som de kan. Jag kan bara helt enkelt inte finna styrkan att gå vidare med allt. Så mycket har hänt det senaste året och just nu känns det som om min kropp skriker "nu räcker det!". Jag orkar inte en sak till, orkar inte göra det som behövs göra. Så istället flyr jag in i böckernas värld. Där slipper jag alla tankar, slipper ta itu med det som inte är bra i mitt liv.
Kan hända att gränsen nåtts tidigare på grund av mörkret som råder utomhus och hur det påverkar mig. Oavsett orsaken så känner jag mig slut på. Orken sinar och viljan likaså. För första gången på över ett år får jag tvinga mig själv ur sängen varje dag. Övertala mig själv om att jobba och vara social. Intala mig själv att det snart vänder igen och att mars inte är så lång bort. Det är bara att härda ut...
Nu måste jag göra mig i ordning för ännu en arbetsvecka. Dusch och mat i magen innan veckans första pass. Ser redan framemot att få lägga mig i sängen och sova igen efter arbetspassets slut...
Att fly från verkligheten är kanske inte det mest intelligenta, men ibland tror jag att det är ren självbevarelsedrift det handlar om. Jag har bestämt mig för att inte ta itu med vissa saker, helt enkelt för att de gör så ont och tar så mycket energi från mig. Jag vill att saker ska ordna upp sig och fungera så bra som de kan. Jag kan bara helt enkelt inte finna styrkan att gå vidare med allt. Så mycket har hänt det senaste året och just nu känns det som om min kropp skriker "nu räcker det!". Jag orkar inte en sak till, orkar inte göra det som behövs göra. Så istället flyr jag in i böckernas värld. Där slipper jag alla tankar, slipper ta itu med det som inte är bra i mitt liv.
Kan hända att gränsen nåtts tidigare på grund av mörkret som råder utomhus och hur det påverkar mig. Oavsett orsaken så känner jag mig slut på. Orken sinar och viljan likaså. För första gången på över ett år får jag tvinga mig själv ur sängen varje dag. Övertala mig själv om att jobba och vara social. Intala mig själv att det snart vänder igen och att mars inte är så lång bort. Det är bara att härda ut...
Nu måste jag göra mig i ordning för ännu en arbetsvecka. Dusch och mat i magen innan veckans första pass. Ser redan framemot att få lägga mig i sängen och sova igen efter arbetspassets slut...
Mörkt väder, mörkt humör
Trots en händelserik och trevlig vecka, har jag börjat dala. Vädret som varit grått i en evighet (känns det som) börjar ta ut sin rätt på mig. Vinterdepressionens slöja sänker sig över mig, tätare för var dag som går. Förstå mig rätt, jag mår inte urkasst än men inte fasen känner jag mig på topp.
Varje år blir jag lika överraskad, trots att jag haft det så här i 13 år, när kroppen sviker mig på alla möjliga sätt. Den förlamande tröttheten kommer smygande, de pessimistiska tankarna likaså. De enklaste och vanligaste sysslor kan kännas överväldigande. Det som fascinerar mig är hur hjärnar helt lägger av också. Mitt språk blir sluddrigt och logiken försvinner, framför allt så hittar min hjärna på nya ord istället för de jag vill säga. Exempel? Jag skulle åka buss. Steg på bussen och säger till chauffören; "En vunken." Precis som om det skulle vara helt självklart. Han i sin tur såg ut som jag skulle ha sagt något på ett utomjordiskt språk. Snabbt rättade jag mig och sa; "En vuxen enkel." Exempel nummer två. Ena systern slog sig hemma hos mig och behövde is. Så jag säger till syster nummer två; "Du vet var jag har sockerbitarna." Jag antar att ni skrattar lite gott nu... Erkänn. För det gör då jag, lite komiskt är det hur kroppen kan leva sitt eget liv på det där sättet.
Förutom att hjärnan lägger av så gör även motoriken det. Jag slår mig aldrig så mycket under vintern som annars, och inte heller på det mest knäppa ställen och sätt. Senast på jobbet lyckades jag slå mig rejält 6 gånger inom en halvtimma. Allt resulterade i diverse blåmärken, skrapsår och en bula...
Vad gör jag då för att försöka fungera trots allt? Jo, för ett par år sedan började jag äta antidepressiva under vintermånaderna. De gör en stor skillnad för mig. Utan dem så blir det svarta hålet djupt likt en avgrund som bara växer. De senaste åren så pass att jag legat i fosterställning och kroppen inte lytt mig. Jag har bokstavligen fysiskt inte kunna stiga upp. Till min andra hjälp har jag en ljusterapilampa. Den är mitt substitut för solljuset som jag är så beroende av. En himla bra substitut och numera mer som ett komplement till mina tabletter.
Från och med i morgon ska jag nog lägga till lite behandling med ljusterapilampan. Jag känner som sagt verkligen av det dåliga väder vi haft här den senaste tiden.
Sköt om er. Nu ska jag slappa framför tv:n en stund till. Kanske få lite mys av mitt andra sol-substitut (kissekatten min) som är så mysig att man kan undra vad som flygit i henne.
Varje år blir jag lika överraskad, trots att jag haft det så här i 13 år, när kroppen sviker mig på alla möjliga sätt. Den förlamande tröttheten kommer smygande, de pessimistiska tankarna likaså. De enklaste och vanligaste sysslor kan kännas överväldigande. Det som fascinerar mig är hur hjärnar helt lägger av också. Mitt språk blir sluddrigt och logiken försvinner, framför allt så hittar min hjärna på nya ord istället för de jag vill säga. Exempel? Jag skulle åka buss. Steg på bussen och säger till chauffören; "En vunken." Precis som om det skulle vara helt självklart. Han i sin tur såg ut som jag skulle ha sagt något på ett utomjordiskt språk. Snabbt rättade jag mig och sa; "En vuxen enkel." Exempel nummer två. Ena systern slog sig hemma hos mig och behövde is. Så jag säger till syster nummer två; "Du vet var jag har sockerbitarna." Jag antar att ni skrattar lite gott nu... Erkänn. För det gör då jag, lite komiskt är det hur kroppen kan leva sitt eget liv på det där sättet.
Förutom att hjärnan lägger av så gör även motoriken det. Jag slår mig aldrig så mycket under vintern som annars, och inte heller på det mest knäppa ställen och sätt. Senast på jobbet lyckades jag slå mig rejält 6 gånger inom en halvtimma. Allt resulterade i diverse blåmärken, skrapsår och en bula...
Vad gör jag då för att försöka fungera trots allt? Jo, för ett par år sedan började jag äta antidepressiva under vintermånaderna. De gör en stor skillnad för mig. Utan dem så blir det svarta hålet djupt likt en avgrund som bara växer. De senaste åren så pass att jag legat i fosterställning och kroppen inte lytt mig. Jag har bokstavligen fysiskt inte kunna stiga upp. Till min andra hjälp har jag en ljusterapilampa. Den är mitt substitut för solljuset som jag är så beroende av. En himla bra substitut och numera mer som ett komplement till mina tabletter.
Från och med i morgon ska jag nog lägga till lite behandling med ljusterapilampan. Jag känner som sagt verkligen av det dåliga väder vi haft här den senaste tiden.
Sköt om er. Nu ska jag slappa framför tv:n en stund till. Kanske få lite mys av mitt andra sol-substitut (kissekatten min) som är så mysig att man kan undra vad som flygit i henne.
Sweet Suzie!
Tackar för en underar lördagskväll med gänget hos Suzie! Har inte haft så trevligt på länge. Träffade folk som jag inte sett på flera månader. Sköna människor som jag måste "klämma" in i mitt schema oftare.
Annars har jag varit mycket produktiv i veckan. Flyttat hela tre möbler från mammas lägenhet till min. Lyan börjar arta sig riktigt bra nu. Lite mattor och en bokhylla i alla fall, sedan är jag nog snart färdig. Känns helt underbart att allt faller på plats.
Blir ett snabbt inlägg det här. Ska fortsätta se filmen som jag börjat se på tv. Sovmorgon imorgon och ett besök på Jula för att hitta bra och slittåliga arbetskläder. Less på att mina egna privata går sönder hela tiden.
Sov sött alla!
Extra hälsningar till light-fåret norrut och min shorty i te-drickar-landet. Saknar er så. Denna låt är till er!
Annars har jag varit mycket produktiv i veckan. Flyttat hela tre möbler från mammas lägenhet till min. Lyan börjar arta sig riktigt bra nu. Lite mattor och en bokhylla i alla fall, sedan är jag nog snart färdig. Känns helt underbart att allt faller på plats.
Blir ett snabbt inlägg det här. Ska fortsätta se filmen som jag börjat se på tv. Sovmorgon imorgon och ett besök på Jula för att hitta bra och slittåliga arbetskläder. Less på att mina egna privata går sönder hela tiden.
Sov sött alla!
Extra hälsningar till light-fåret norrut och min shorty i te-drickar-landet. Saknar er så. Denna låt är till er!
