Ny sida, ny inriktning.
Jag bloggar från och med nu på en ny sida.
Där samlar jag tankar om mitt liv, mina drömmar och lite om sånt som förgyller mitt liv.
Du är välkommen att fortsätta följa mig där!
Där samlar jag tankar om mitt liv, mina drömmar och lite om sånt som förgyller mitt liv.
Du är välkommen att fortsätta följa mig där!
Paus
Jag kommer att ta en paus från bloggandet ett tag.
Vet inte om och när jag återupptar skrivandet igen.
Qui vivra verra - Den som lever får se.
Lättad.
Its not a spark that gives me light.
Its not the days I'm up all night.
It isn't a story I have read.
Or a picture in my head.
It's not the world that pulls me through.
It wasn't a question before I knew,
was just an answer here by my side.
I found it out just in time.
Its not the days I'm up all night.
It isn't a story I have read.
Or a picture in my head.
It's not the world that pulls me through.
It wasn't a question before I knew,
was just an answer here by my side.
I found it out just in time.
Stärkt av sanningen. En sten har lyft. Ord som flödat och gjort mig visare, starkare.
Ett steg närmare mot att kräva respekt.
Tack underbara M och A för att ni alltid lyssnar. <3
Ett steg närmare mot att kräva respekt.
Tack underbara M och A för att ni alltid lyssnar. <3
Farligt att vara ledig?
Jag har insett faran i att vara ledig. Jag tänker för mycket. Eller rättare sagt, jag har inte nog med saker att distrahera mig med så att jag inte tänker så mycket. Dessutom slappnar jag av så pass att saker som jag dumt nog inte tagit itu med, kommer ikapp mig. Förstå mig rätt, jag ångrar inte för en sekund att jag tog ledigt två dagar den här veckan. Det är bland de bästa beslut jag tagit på länge.
Nu har jag alltså tänkt lite för mycket för mitt eget välmåendes skull, inte för mitt eget bästa. Hade jag ens ett uns av vett att följa mina egna råd så skulle det gå bra. Det går inte att skjuta sina problem framför sig, till slut blir det som när man inte hinner få undan blocken nog snabbt när man spelar Tetris. Kvoten fylls och det blir game over. Kroppen säger ifrån på sitt sätt när den har fått nog. I mitt fall resulterade det i en mild panikångest-attack mitt framför min bästa vän. Jag har inte haft någon panikångest sedan hösten -07 såvitt jag kan minnas. Jag tackar ändå mitt minne för att jag kunde känna igen vad som höll på att hända och tänka rationellt. Hyfsat i alla fall. Jag tvingade bokstavligen mig själv att inte hyperventilera utan andas lugnt och vänta ut attacken. Lite rädd blir jag dock vid tanken på att de skulle vara på väg tillbaka.
Förlåt om jag skrämt några utav er i helgen. Å ena sidan är det kanske bra att sanningen om hur jag egentligen mår kommer fram. Å andra sidan så vill inte jag att andra ska må dåligt för att jag gör det just nu. Innan midsommar ordnar det sig nog, precis som min kära mamma brukar säga.
Nu har jag alltså tänkt lite för mycket för mitt eget välmåendes skull, inte för mitt eget bästa. Hade jag ens ett uns av vett att följa mina egna råd så skulle det gå bra. Det går inte att skjuta sina problem framför sig, till slut blir det som när man inte hinner få undan blocken nog snabbt när man spelar Tetris. Kvoten fylls och det blir game over. Kroppen säger ifrån på sitt sätt när den har fått nog. I mitt fall resulterade det i en mild panikångest-attack mitt framför min bästa vän. Jag har inte haft någon panikångest sedan hösten -07 såvitt jag kan minnas. Jag tackar ändå mitt minne för att jag kunde känna igen vad som höll på att hända och tänka rationellt. Hyfsat i alla fall. Jag tvingade bokstavligen mig själv att inte hyperventilera utan andas lugnt och vänta ut attacken. Lite rädd blir jag dock vid tanken på att de skulle vara på väg tillbaka.
Förlåt om jag skrämt några utav er i helgen. Å ena sidan är det kanske bra att sanningen om hur jag egentligen mår kommer fram. Å andra sidan så vill inte jag att andra ska må dåligt för att jag gör det just nu. Innan midsommar ordnar det sig nog, precis som min kära mamma brukar säga.
Mina drömmar säger mig
Då och då när jag drömt många konstiga saker brukar jag försöka tyda drömmarna. Speciellt en sida brukar vara till min hjälp, DreamMoods. Nu i natt, var fylld av sådana där konstiga drömmar igen. Den här gången drömde jag att jag hela tiden snubblade direkt jag försökte gå. Som om jag inte kunde hantera mina egna ben. Efter en snabb sökning i drömlexikonet gav mig detta svar:
Trip
To dream that you trip on something, indicates that something is out of order in your life. Things are not going as smoothly as your want as you are faced with minor obstacles. Perhaps you are about to make a mistake in some waking decision.
Ja, vad ska jag säga. Det kunde väl inte vara mycket mer mitt i prick. Hela mitt liv känns just nu "Out of Order". Hur som helst fick detta "budskap" mig att tänka till och från detta stund ska jag försöka ordna upp det mesta. Detta har jag lovat mig själv. Jag behöver tagga ner, vila upp mig och landa med fötterna på jorden igen.
Inget gitarr-köp blev det den här veckan, men däremot nästa vecka då lönen har kommit. Mitt behov av ett rum där jag kan skapa och vara kreativ blir allt större. Så nu är jag fullt bestämd på att hitta en större lägenhet som låter mig leva och skapa. Jag känner att om jag gör detta kan det leda mig in på "större vägar".
At igenium ingens inculto latent hoc sub corpore. - Men en väldig begåvning döljer sig i denna ovårdade kropp.
Trip
To dream that you trip on something, indicates that something is out of order in your life. Things are not going as smoothly as your want as you are faced with minor obstacles. Perhaps you are about to make a mistake in some waking decision.
Ja, vad ska jag säga. Det kunde väl inte vara mycket mer mitt i prick. Hela mitt liv känns just nu "Out of Order". Hur som helst fick detta "budskap" mig att tänka till och från detta stund ska jag försöka ordna upp det mesta. Detta har jag lovat mig själv. Jag behöver tagga ner, vila upp mig och landa med fötterna på jorden igen.
Inget gitarr-köp blev det den här veckan, men däremot nästa vecka då lönen har kommit. Mitt behov av ett rum där jag kan skapa och vara kreativ blir allt större. Så nu är jag fullt bestämd på att hitta en större lägenhet som låter mig leva och skapa. Jag känner att om jag gör detta kan det leda mig in på "större vägar".
At igenium ingens inculto latent hoc sub corpore. - Men en väldig begåvning döljer sig i denna ovårdade kropp.
Better than a owner of a broken heart?
Sitter och skriver. Orden och musiken flödar. Texten i sången slår mig plötsligt likt ett knytnävsslag i magen.
Owner of a lonely heart.
Much better than a.
Owner of a broken heart.
Jag har alltid trott att jag varit cynisk, eller kanske mer åt det bittra hållet, vad gäller kärleksförhållanden. Det är inte så att jag inte tror att det finns någon där ute för mig. Däremot säger textraderna ovan allt. Helt plötsligt egentligen. De säger det mitt hjärta tänker. Tror jag själv verkligen på mitt hjärtas röst i detta fall? Är jag så rädd att bli sårad igen att jag hellre äger ett ensamt hjärta istället för ett krossat? Det är sällan jag pratar med nära och kära hur jag ser på kärlek. Jag slår ofta bort ämnet och säger att jag klarar mig så bra själv. Allt för att själv slippa tänka på den längtan och saknad som ständigt finns i mitt liv. Ett liv som är så fyllt med kärlek, men ändå så tomt på det.
Jag har inga höga krav, tro mig. Jag vill ha någon att dela vardagen med. Att kunna vakna av prasslet av en tidning i köket. Att vakna med någons armar runt mig. Någon att fortsätta min framtid med.
Det är inte avundsjuka som får mig att stelna till när jag ser par i min närhet som ömt tittar på varandra. Det är hugget av ensamhet som gör det. En som numera nästan gör att jag får påminna mig själv om att andas och försöka vara som vanligt när hugget kommer.
Det är ett moment 22. Jag vill inte vara själv, men är för rädd för att vara annat. En klassisk strid mellan hjärta och hjärna. En strid där hjärtat säger att det inte kan reparera sig själv en gång till och hjärnan att jag måste våga för att vinna.
Owner of a lonely heart.
Much better than a.
Owner of a broken heart.
Jag har alltid trott att jag varit cynisk, eller kanske mer åt det bittra hållet, vad gäller kärleksförhållanden. Det är inte så att jag inte tror att det finns någon där ute för mig. Däremot säger textraderna ovan allt. Helt plötsligt egentligen. De säger det mitt hjärta tänker. Tror jag själv verkligen på mitt hjärtas röst i detta fall? Är jag så rädd att bli sårad igen att jag hellre äger ett ensamt hjärta istället för ett krossat? Det är sällan jag pratar med nära och kära hur jag ser på kärlek. Jag slår ofta bort ämnet och säger att jag klarar mig så bra själv. Allt för att själv slippa tänka på den längtan och saknad som ständigt finns i mitt liv. Ett liv som är så fyllt med kärlek, men ändå så tomt på det.
Jag har inga höga krav, tro mig. Jag vill ha någon att dela vardagen med. Att kunna vakna av prasslet av en tidning i köket. Att vakna med någons armar runt mig. Någon att fortsätta min framtid med.
Det är inte avundsjuka som får mig att stelna till när jag ser par i min närhet som ömt tittar på varandra. Det är hugget av ensamhet som gör det. En som numera nästan gör att jag får påminna mig själv om att andas och försöka vara som vanligt när hugget kommer.
Det är ett moment 22. Jag vill inte vara själv, men är för rädd för att vara annat. En klassisk strid mellan hjärta och hjärna. En strid där hjärtat säger att det inte kan reparera sig själv en gång till och hjärnan att jag måste våga för att vinna.
Inte långt kvar till Caturday!
Vill ha helg
Jag började gårdagen med att känna mig som om jag satt bakom ratten på den här vackra skapelsen.
Badass, cool, calm and collected.
Källa: Moonbeams1966 on Photobucket
Innan arbetsdagen var slut kände jag mig så här.
Trött in i själen, utarbetad och vill bara gömma mig under täcket.
Trött in i själen, utarbetad och vill bara gömma mig under täcket.
see more Lolcats and funny pictures
I bland så
Vissa dagar vill bara stanna under täcket. Det är så svårt att vilja stiga upp när drömmarnas värld är mer harmonisk och lycklig än den vakna. Dessa dagar är jag nog inte den trevligaste att umgås med. Jag tänker efter ordentligt för att inte låta mitt dåliga humör gå ut över andra. Lite svårt kan det nog vara när man nog ser ut så här.
Bildens källa.
Nu ska jag äta lite frunch och sedan göra mig i ordning för jobbet. Nästan glad att jag har det här skiftet i veckan. Då kan jag plugga in lite musik och slava vid maskinerna. Där kan inga tankar nå mig och jag blir nästan till en robot.
Jag vet vad som saknas mig och längtan gör mig nästan galen.
Nästa vecka blir det gitarr-shopping!
/Hellan
Nu ska jag äta lite frunch och sedan göra mig i ordning för jobbet. Nästan glad att jag har det här skiftet i veckan. Då kan jag plugga in lite musik och slava vid maskinerna. Där kan inga tankar nå mig och jag blir nästan till en robot.
Jag vet vad som saknas mig och längtan gör mig nästan galen.
Nästa vecka blir det gitarr-shopping!
/Hellan
God fortsättning!
Det har då jag bestämt mig för. I år ska jag utvecklas, det är min plan. Mina nyårslöften i år handlar om trevliga saker. Inte tvång i stilen med "jag ska gå ner x antal kilon" eller "jag måste sluta med den dåliga ovanan". I stället har jag valt att mina löften ska vara positiva. Jag ska försöka lära mig spela gitarr, jag har lovat mig själv att skratta mer, att jobba mindre och vara snällare mot mig själv. Jag ska börja skriva igen, men där har jag redan kommit i gång. Jag ska försöka hitta en skrivkurs för att väcka gamla rostiga kunskaper till liv.
Gårdagen var en av trevligaste nyårsaftnar jag varit med om. I nya och gamla vänners sällskap åt jag tre-rätters middag och spelade sällskapsspel. Många skratt blev det och taket var högt. I dag sitter jag med laptopen i knäet och tittar ut genom fönstret. Snön yr utanför precis som de senaste dagarna. Jag har insett att jag inte kommer undan längre, utan måste ut på balkongen för att skotta av den i dag. Titta bara på bilden så kanske ni förstår varför.
I eftermiddag kommer förhoppningsvis min mini-syster på besök. Ska försöka ladda up med nya filmer, Borta med vinden är senaste förvärvet i min samling. Kanske måste jag förbi hos min vän A och låna ett par till. Hellre för många än för få. I och för sig brukar jag och Mini aldrig ha problem med att hålla samtalen igång.
Jag är nästan salig då jag är ledig ända till måndag. Då ändras schemat igen och nya tider råder. Måste fixa till mitt dygn till dess. Senare i dag ska jag försöka städa lite, men jag känner ingen brådska. Jag har ju flera dagar på mig. Fast diska kan nog vara en bra idé att göra i dag.
Sköt om er allihopa så hörs vi väldigt snart igen!
Gårdagen var en av trevligaste nyårsaftnar jag varit med om. I nya och gamla vänners sällskap åt jag tre-rätters middag och spelade sällskapsspel. Många skratt blev det och taket var högt. I dag sitter jag med laptopen i knäet och tittar ut genom fönstret. Snön yr utanför precis som de senaste dagarna. Jag har insett att jag inte kommer undan längre, utan måste ut på balkongen för att skotta av den i dag. Titta bara på bilden så kanske ni förstår varför.
Min balkong täckt med ca 50cm snö.
I eftermiddag kommer förhoppningsvis min mini-syster på besök. Ska försöka ladda up med nya filmer, Borta med vinden är senaste förvärvet i min samling. Kanske måste jag förbi hos min vän A och låna ett par till. Hellre för många än för få. I och för sig brukar jag och Mini aldrig ha problem med att hålla samtalen igång.
Jag är nästan salig då jag är ledig ända till måndag. Då ändras schemat igen och nya tider råder. Måste fixa till mitt dygn till dess. Senare i dag ska jag försöka städa lite, men jag känner ingen brådska. Jag har ju flera dagar på mig. Fast diska kan nog vara en bra idé att göra i dag.
Sköt om er allihopa så hörs vi väldigt snart igen!
Vad har hänt de senaste tio åren i mitt liv?
2000- Firade in nyåret med -30grader och min underbara vän A.
Tog studenten + körkort och livet lekte. Började plugga sociologi på univ, var otroligt skoltrött och hoppade av efter en halv termin. Inledde min första vända på "Hotel California".
-01 "Tvingades" flytta till en lägenhet mitt ute i ingenstans. Kände mig ensam och var periodvis djupt deprimerad. Jobbade som pers ass, ek ass och lokalvårdare. Min älskade kisse flyttade in hos mig i juli detta år.
-02 Jobbade som pers ass. Sökte in på universitetet och började Lärarprogrammet på hösten. Kände redan efter ett par veckor att jag hittat rätt. Festade skallen av mig men klarade tentor och skola ändå.
-03 Pluggade och tränade som en galning. Fick skrämselhicka då min kropp sa ifrån pga all stress. Kan vara dags att tagga ner då halva ens kropp nästan helt domnar bort. Efter mitt galna -02 tog jag ett vitt halvår.
-04 Fick erbjudande om att göra min sista lärarpraktik utomlands. Tog självklart det! Pluggade vidare och hade perodvis, som många studenter, tentaångest.
-05 Var en hel del på resande fot detta år. Två veckor underbara Leeds och två månader i fantastiska Australien. Skrev examensarbetet och gick efter det in en rejält djup depression. Tog mig fysiskt inte ur sängen på nästan två veckor.
-06 Tog lärarexamen. Kämpade som timvikarie och älskade att arbeta i skolan. Tyvärr gick timmarna inte ihop och jag blev helt arbetslös till slut.
-07 Var helt arbetslös i tre månader. Fick vända mig till sociala för att kunna betala räkningar och ha mat i kylskåpet. Började jobbade på "Hotel California" för andra gången och slet hund. Var bitter, olycklig, fick högt blodtryck, migrän och viktuppgång p g a all stress. Jag och mamma började hitta till varandra.
-08 Min älskade farfar gick bort. Saknaden är fortfarande stor. Jag pratar med och söker råd hos honom mer nu än någonsin. Hans bortgång fick mig att inse hur mycket jag vill ta vara på alla de stunder jag kan få med de jag älskar. Fick mer ansvar på mitt dåvarande jobb, tog det med hull och hår; utnyttjades och jobbade halvt ihjäl mig. Alla skällde på mig, t o m min läkare. Fick nytt jobb och började i oktober på mitt nuvarande jobb. Bollen sattes i rullning och jag började förändras. "Jag är värd endast det bästa." Hittade en själsfrände i mini-syster.
-09 Har jobbat hårt och trivs bra med mitt jobb även om det sliter på kropp och själ. Året har kommit med otroligt många insikter och jag känner att jag utvecklas så pass att jag inte kan föreställa mig den jag var för ett år sedan. I grunden är jag lycklig. Visst saknas vissa delar i mitt liv, men jag är lycklig med vem jag är på insidan. Jag är stolt över mig och värderar den jag är och vad jag kan. Mamma och jag står närmare än någonsin. Jag värdesätter henne och alla andra klippor i mitt liv. Systrarna åkte utomlands en vecka. Rolypoly, turdiwurdie och hurdygurdy.
Detta är en kort resumé om de senaste tio åren. Mycket är utelämnat och tillfälligt glömt. Varför jag gjorde det här? Ja, det är nog lika mycket för min egen skull. För att inse hur mycket som förändrats under dessa år och hur otroligt långt jag kommit. Som alltid tror jag på att allt händer av en anledning och med blicken i backspegeln är det ännu lättare att inse det.
Jag avslutar dagens inlägg och årets sista med dessa ord.
Vita non est vivere sed valere vita est. - Att leva är mer än att bara hålla sig vid liv.
Stopped trying to please everyone
Uppgivet. Ärligt. Det går inte att göra alla nöjda.
Dagen citat
Det är inte lönt att kela med huggormar, de bits ändå.
Veckans, om inte årets lärdom, för mig. Vissa kan inte sluta bitas oavsett hur snäll du är mot dem. Bettet ,betten i det senaste fallet, kommer när du minst anar det. När du tror att förhållandet har varit ömsesidig ge/ta och du börjar tro att denne har ändrat på sig, en gång för alla. Tyvärr verkar vissa aldrig sluta förvåna en, precis som jag skrev i senaste inlägget. Jag kanske borde sluta vara snäll och stöttande, i ren självbevarelsedrift om inte annat.
Å den positiva sidan blir jag tacksamt nog mer och mer uppmärksammad på de underbara människor jag har i min närhet. För att nämna några: min mamma, min älskade A och min "Vendela". (Får se om du förstår att jag menar dig...).
I dag ska jag och A städa ur deras gamla lägenhet. Vi kom glatt fram till när vi träffades senast att vi skulle få många timmar i fred under städningen att prata. Vi har så mycket att ta igen. Jag måste skärpa mig, måste se till att träffa dig oftare. Jag saknar dig så...
För övrigt så vaknade jag halv fyra i morse. Nåja, kan ju bero på att jag somnade runt sju på soffan igår kväll. Jag vaknade inte en enda gång under natten och jag må säga att så bra har jag inte sovit på länge. Inte drömfritt, men ändå en mycket god sömn. Hur ofta händer det för övrigt att har en drömlös natt? Mina nära och kära brukar skämta om att det är tänkt att man ska sova på natten, inte arbeta. Haha, jätteroligt. Visst?!
Nu ska jag dricka min tredje kopp the för dagen och på ett par timmar träffar A. Kanske hinner jag med en promenad innan städningen också.
Vill skicka en liten hälsning till E också. Vill bara ta en chans att säga att jag tycker du är en underbar och otroligt stark människa. Glöm aldrig det! Sköt om dig nu så jättemycket. Även om vi inte träffas så ofta hoppas jag att du vet att jag alltid lyssnar. Du har alltid kommit med kloka tankar till mig, det är jag tacksam för.
Slutar jag någonsin förvånas?
Nej, konstigt nog gör jag nog inte det. Jag sitter här och skakar på huvudet för mig själv. De senaste veckorna har min syn på så många personer förändrats. Personer jag trodde var bra personer, och hyfsat lika mig i principer m.m. Tyvärr blir jag dag för dag allt mer besviken. Senast idag. Jag trodde mer än så om folk i min närhet. Minst av allt trodde jag att män i min närhet var sådana j-vla skvallerkärringar. Att föra vidare sånt jag sagt i förtroende till en person och som dessutom skvallerkärringarna "råkade höra" och inte hade ett skit att göra med. Ursäkta mitt ordval, jag brukar försöka formulera mig bättre än så här.
Jag kände bara ett starkt behov av att skriva av mig innan jag lägger mig för att sova en stund. Än en gång tar jag min tillflykt till ljudböckernas värld. Allt för att sluta bry mig, för att sluta behöva spendera mina vakna stunder med att övertala mig själv att "de är inte värda det" och "bry dig inte" . Ja ja. Försöka duger ju...
Jag kände bara ett starkt behov av att skriva av mig innan jag lägger mig för att sova en stund. Än en gång tar jag min tillflykt till ljudböckernas värld. Allt för att sluta bry mig, för att sluta behöva spendera mina vakna stunder med att övertala mig själv att "de är inte värda det" och "bry dig inte" . Ja ja. Försöka duger ju...
In litteris consolatio
Just nu avverkar jag böcker på löpande band. Rubriken på inlägget säger allt, "I böckerna har jag min tröst". Så mycket händer i mitt liv just nu, så mycket så att det känns som min hjärna aldrig kan stanna av. Inte en lugn stund, undantaget när ljudbokens flödande ord distraherar mig.
Att fly från verkligheten är kanske inte det mest intelligenta, men ibland tror jag att det är ren självbevarelsedrift det handlar om. Jag har bestämt mig för att inte ta itu med vissa saker, helt enkelt för att de gör så ont och tar så mycket energi från mig. Jag vill att saker ska ordna upp sig och fungera så bra som de kan. Jag kan bara helt enkelt inte finna styrkan att gå vidare med allt. Så mycket har hänt det senaste året och just nu känns det som om min kropp skriker "nu räcker det!". Jag orkar inte en sak till, orkar inte göra det som behövs göra. Så istället flyr jag in i böckernas värld. Där slipper jag alla tankar, slipper ta itu med det som inte är bra i mitt liv.
Kan hända att gränsen nåtts tidigare på grund av mörkret som råder utomhus och hur det påverkar mig. Oavsett orsaken så känner jag mig slut på. Orken sinar och viljan likaså. För första gången på över ett år får jag tvinga mig själv ur sängen varje dag. Övertala mig själv om att jobba och vara social. Intala mig själv att det snart vänder igen och att mars inte är så lång bort. Det är bara att härda ut...
Nu måste jag göra mig i ordning för ännu en arbetsvecka. Dusch och mat i magen innan veckans första pass. Ser redan framemot att få lägga mig i sängen och sova igen efter arbetspassets slut...
Att fly från verkligheten är kanske inte det mest intelligenta, men ibland tror jag att det är ren självbevarelsedrift det handlar om. Jag har bestämt mig för att inte ta itu med vissa saker, helt enkelt för att de gör så ont och tar så mycket energi från mig. Jag vill att saker ska ordna upp sig och fungera så bra som de kan. Jag kan bara helt enkelt inte finna styrkan att gå vidare med allt. Så mycket har hänt det senaste året och just nu känns det som om min kropp skriker "nu räcker det!". Jag orkar inte en sak till, orkar inte göra det som behövs göra. Så istället flyr jag in i böckernas värld. Där slipper jag alla tankar, slipper ta itu med det som inte är bra i mitt liv.
Kan hända att gränsen nåtts tidigare på grund av mörkret som råder utomhus och hur det påverkar mig. Oavsett orsaken så känner jag mig slut på. Orken sinar och viljan likaså. För första gången på över ett år får jag tvinga mig själv ur sängen varje dag. Övertala mig själv om att jobba och vara social. Intala mig själv att det snart vänder igen och att mars inte är så lång bort. Det är bara att härda ut...
Nu måste jag göra mig i ordning för ännu en arbetsvecka. Dusch och mat i magen innan veckans första pass. Ser redan framemot att få lägga mig i sängen och sova igen efter arbetspassets slut...
Mörkt väder, mörkt humör
Trots en händelserik och trevlig vecka, har jag börjat dala. Vädret som varit grått i en evighet (känns det som) börjar ta ut sin rätt på mig. Vinterdepressionens slöja sänker sig över mig, tätare för var dag som går. Förstå mig rätt, jag mår inte urkasst än men inte fasen känner jag mig på topp.
Varje år blir jag lika överraskad, trots att jag haft det så här i 13 år, när kroppen sviker mig på alla möjliga sätt. Den förlamande tröttheten kommer smygande, de pessimistiska tankarna likaså. De enklaste och vanligaste sysslor kan kännas överväldigande. Det som fascinerar mig är hur hjärnar helt lägger av också. Mitt språk blir sluddrigt och logiken försvinner, framför allt så hittar min hjärna på nya ord istället för de jag vill säga. Exempel? Jag skulle åka buss. Steg på bussen och säger till chauffören; "En vunken." Precis som om det skulle vara helt självklart. Han i sin tur såg ut som jag skulle ha sagt något på ett utomjordiskt språk. Snabbt rättade jag mig och sa; "En vuxen enkel." Exempel nummer två. Ena systern slog sig hemma hos mig och behövde is. Så jag säger till syster nummer två; "Du vet var jag har sockerbitarna." Jag antar att ni skrattar lite gott nu... Erkänn. För det gör då jag, lite komiskt är det hur kroppen kan leva sitt eget liv på det där sättet.
Förutom att hjärnan lägger av så gör även motoriken det. Jag slår mig aldrig så mycket under vintern som annars, och inte heller på det mest knäppa ställen och sätt. Senast på jobbet lyckades jag slå mig rejält 6 gånger inom en halvtimma. Allt resulterade i diverse blåmärken, skrapsår och en bula...
Vad gör jag då för att försöka fungera trots allt? Jo, för ett par år sedan började jag äta antidepressiva under vintermånaderna. De gör en stor skillnad för mig. Utan dem så blir det svarta hålet djupt likt en avgrund som bara växer. De senaste åren så pass att jag legat i fosterställning och kroppen inte lytt mig. Jag har bokstavligen fysiskt inte kunna stiga upp. Till min andra hjälp har jag en ljusterapilampa. Den är mitt substitut för solljuset som jag är så beroende av. En himla bra substitut och numera mer som ett komplement till mina tabletter.
Från och med i morgon ska jag nog lägga till lite behandling med ljusterapilampan. Jag känner som sagt verkligen av det dåliga väder vi haft här den senaste tiden.
Sköt om er. Nu ska jag slappa framför tv:n en stund till. Kanske få lite mys av mitt andra sol-substitut (kissekatten min) som är så mysig att man kan undra vad som flygit i henne.
Varje år blir jag lika överraskad, trots att jag haft det så här i 13 år, när kroppen sviker mig på alla möjliga sätt. Den förlamande tröttheten kommer smygande, de pessimistiska tankarna likaså. De enklaste och vanligaste sysslor kan kännas överväldigande. Det som fascinerar mig är hur hjärnar helt lägger av också. Mitt språk blir sluddrigt och logiken försvinner, framför allt så hittar min hjärna på nya ord istället för de jag vill säga. Exempel? Jag skulle åka buss. Steg på bussen och säger till chauffören; "En vunken." Precis som om det skulle vara helt självklart. Han i sin tur såg ut som jag skulle ha sagt något på ett utomjordiskt språk. Snabbt rättade jag mig och sa; "En vuxen enkel." Exempel nummer två. Ena systern slog sig hemma hos mig och behövde is. Så jag säger till syster nummer två; "Du vet var jag har sockerbitarna." Jag antar att ni skrattar lite gott nu... Erkänn. För det gör då jag, lite komiskt är det hur kroppen kan leva sitt eget liv på det där sättet.
Förutom att hjärnan lägger av så gör även motoriken det. Jag slår mig aldrig så mycket under vintern som annars, och inte heller på det mest knäppa ställen och sätt. Senast på jobbet lyckades jag slå mig rejält 6 gånger inom en halvtimma. Allt resulterade i diverse blåmärken, skrapsår och en bula...
Vad gör jag då för att försöka fungera trots allt? Jo, för ett par år sedan började jag äta antidepressiva under vintermånaderna. De gör en stor skillnad för mig. Utan dem så blir det svarta hålet djupt likt en avgrund som bara växer. De senaste åren så pass att jag legat i fosterställning och kroppen inte lytt mig. Jag har bokstavligen fysiskt inte kunna stiga upp. Till min andra hjälp har jag en ljusterapilampa. Den är mitt substitut för solljuset som jag är så beroende av. En himla bra substitut och numera mer som ett komplement till mina tabletter.
Från och med i morgon ska jag nog lägga till lite behandling med ljusterapilampan. Jag känner som sagt verkligen av det dåliga väder vi haft här den senaste tiden.
Sköt om er. Nu ska jag slappa framför tv:n en stund till. Kanske få lite mys av mitt andra sol-substitut (kissekatten min) som är så mysig att man kan undra vad som flygit i henne.
Sweet Suzie!
Tackar för en underar lördagskväll med gänget hos Suzie! Har inte haft så trevligt på länge. Träffade folk som jag inte sett på flera månader. Sköna människor som jag måste "klämma" in i mitt schema oftare.
Annars har jag varit mycket produktiv i veckan. Flyttat hela tre möbler från mammas lägenhet till min. Lyan börjar arta sig riktigt bra nu. Lite mattor och en bokhylla i alla fall, sedan är jag nog snart färdig. Känns helt underbart att allt faller på plats.
Blir ett snabbt inlägg det här. Ska fortsätta se filmen som jag börjat se på tv. Sovmorgon imorgon och ett besök på Jula för att hitta bra och slittåliga arbetskläder. Less på att mina egna privata går sönder hela tiden.
Sov sött alla!
Extra hälsningar till light-fåret norrut och min shorty i te-drickar-landet. Saknar er så. Denna låt är till er!
Annars har jag varit mycket produktiv i veckan. Flyttat hela tre möbler från mammas lägenhet till min. Lyan börjar arta sig riktigt bra nu. Lite mattor och en bokhylla i alla fall, sedan är jag nog snart färdig. Känns helt underbart att allt faller på plats.
Blir ett snabbt inlägg det här. Ska fortsätta se filmen som jag börjat se på tv. Sovmorgon imorgon och ett besök på Jula för att hitta bra och slittåliga arbetskläder. Less på att mina egna privata går sönder hela tiden.
Sov sött alla!
Extra hälsningar till light-fåret norrut och min shorty i te-drickar-landet. Saknar er så. Denna låt är till er!
För tio år sedan...
Minsta syster inspirerade mig till detta. På tio år hinner mycket mer än så här hända....
För 10 år sedan.
Hur gammal var du?
-18
Var gick du i skola?
-Gymnasiet
Var bodde du?
-Hemma
Var brukade du hålla hus?
-I stan med polarna
Bar du glasögon?
-ibland
Vem var din bästa vän?
-A,H och V
Hur många tatueringar hade du?
-inga än
Hur många piercingar hade du?
-fyra hål i öronen
Hade du varit på ett riktigt party?
-Snälla flickor gör inte sånt.
Hade du fått ditt hjärta krossat?
-Tyvärr.
För 5 år sedan
Hur gammal var du?
-23
Var gick du i skolan?
-Universitetet
Var bodde du?
- I min tredje lägenhet i ordningen.
Var brukade du hålla hus?
-I böckernas värld och på krogen.
Bar du glasögon?
-Hela tiden. Bronsfärgade denna gång.
Vem var din bästa vän?
-A, H och L.
Hur många tatueringar hade du?
-inga än så länge.
Hur många piercingar hade du?
-fem vid det här laget.
Hade du varit på ett riktigt party?
- ooooja!
Hade du fått ditt hjärta krossat?
- ett par gånger till sedan sist.
För 2 år sedan
Hur gammal var du?
- 26
Var gick du i skola?
- jag gick inte i skola, jag jobbade i skolan.
Var bodde du?
-i min femte lägenhet i ordningen.
Var brukade du hålla hus?
- hemma och ibland hos kompisar.
Bar du glasögon?
- ja, ett par bruna lite retro.
Vem var din bästa vän?
- A, H & L
Hur många tatueringar hade du?
-inga, än...
Hur många piercingar hade du?
-fortfarande fem.
Hade du varit på ett riktigt party?
-ett par stycken till rejäla...
Hade du fått ditt hjärta krossat?
-Ganska nyligt och rejält.
Idag
Hur gammal är du nu?
- 28
Var går du i skola?
- livet.
Var bor du?
- i min bästa lya hitintills.
Var brukar du hålla hus?
- försöker att vara där jag är för stunden.
Bär du glasögon?
- ja, denna gång har jag två par att välja på. ;)
Vem är din bästa vän?
- Samma underbara tjejer som de senaste åren. Plus mamma.
Hur många tatueringar har du?
- En, än så länge.
Hur många piercingar har du?
- fem, fortfarande.
Har du varit på ett riktigt party?
- Man blir lugnare på äldre dagar, men oooja.
Har du fått ditt hjärta krossat?
- en gång för mycket enligt mig.
Tedrickar-väder
Regnet öser ner utanför och det råder ett rejält höstrusk ute. Jag sitter med en kopp te fastklämd mellan laptopen och fötterna. Riskabelt, jag vet, men i dag är det verkligen tedrickar-väder. I lurarna strömmar ljudet av Bob Dylans speciella röst och låten just nu (I want you) får mig att tänka på min te-kompis. Synd att du skulle upp till Villis i helgen, den hade nog annars varit som gjord för dokumentärer, prommissar och annat trevligt. Jag hittade förresten en bild till dig. Du om någon förstår.
see more Lol Celebs
Annars så är livet hyfsat bra nu. Lite grubblerier, men livet är å andra sidan sällan så friktionsfritt som nyoljade gångjärn.
I morgon ska jag däremot få göra något mycket roligt. Vi ska ha brandövning på jobbet och ska bland annat få testa att använda skum/pulversläckare. Knäpp som jag är så blir jag nästan som ett barn på julafton när det kommer till sånt här. Inget att oroa sig över, jag är ingen pyroman, snarare livrädd för eld. Ni som känner mig vet...
Nu ska jag dricka lite mer te och på ett par timmar svänga förbi en vän med ett halsband.
Annars så är livet hyfsat bra nu. Lite grubblerier, men livet är å andra sidan sällan så friktionsfritt som nyoljade gångjärn.
I morgon ska jag däremot få göra något mycket roligt. Vi ska ha brandövning på jobbet och ska bland annat få testa att använda skum/pulversläckare. Knäpp som jag är så blir jag nästan som ett barn på julafton när det kommer till sånt här. Inget att oroa sig över, jag är ingen pyroman, snarare livrädd för eld. Ni som känner mig vet...
Nu ska jag dricka lite mer te och på ett par timmar svänga förbi en vän med ett halsband.
Dagens måste-lyssna-på!
I sommar hade jag en tillfällig lyssnar-torka på vad jag skulle fylla min mp3-spelare med. Under ett arbetspass började jag och en kollega diskutera just detta. Hon tipsade mig då att gå in på (Sveriges Radio) P3 Dokumentärs hemsida och där ladda ner deras program.
Inte förrän i förra veckan gjorde jag det och jag må säga att jag ångrar att jag inte gjort det tidigare. Så många otroligt bra producerade och mycket intressanta radioprogram har jag aldrig stött på. Jag är helt såld! Därför lägger jag in en länk till deras sida och BEFALLER er att surfa dit.
Inte förrän i förra veckan gjorde jag det och jag må säga att jag ångrar att jag inte gjort det tidigare. Så många otroligt bra producerade och mycket intressanta radioprogram har jag aldrig stött på. Jag är helt såld! Därför lägger jag in en länk till deras sida och BEFALLER er att surfa dit.
