Ny sida, ny inriktning.

Jag bloggar från och med nu på en ny sida.
Där samlar jag tankar om mitt liv, mina drömmar och lite om sånt som förgyller mitt liv.

Du är välkommen att fortsätta följa mig där!

BEAUTY DREAMS LIFE


Paus




Jag kommer att ta en paus från bloggandet ett tag.
Vet inte om och när jag återupptar skrivandet igen.

Qui vivra verra - Den som lever får se.


Lättad.

Its not a spark that gives me light.
Its not the days I'm up all night.
It isn't a story I have read.
Or a picture in my head.

It's not the world that pulls me through.
It wasn't a question before I knew,
was just an answer here by my side.
I found it out just in time.


Stärkt av sanningen. En sten har lyft. Ord som flödat och gjort mig visare, starkare.
Ett steg närmare mot att kräva respekt.


Tack underbara M och A för att ni alltid lyssnar. <3

Sant?

Bättre att lida orätt än att göra orätt.


Sanning eller inte?


Följ min blogg med bloglovin

Sårad. Rädd för att såra.

Hur berättar man för någon man älskar över allt att de sårar en djupt,
när man är själv är rädd för att såra dem?


Farligt att vara ledig?

Jag har insett faran i att vara ledig. Jag tänker för mycket. Eller rättare sagt, jag har inte nog med saker att distrahera mig med så att jag inte tänker så mycket. Dessutom slappnar jag av så pass att saker som jag dumt nog inte tagit itu med, kommer ikapp mig. Förstå mig rätt, jag ångrar inte för en sekund att jag tog ledigt två dagar den här veckan. Det är bland de bästa beslut jag tagit på länge.

Nu har jag alltså tänkt lite för mycket för mitt eget välmåendes skull, inte för mitt eget bästa. Hade jag ens ett uns av vett att följa mina egna råd så skulle det gå bra. Det går inte att skjuta sina problem framför sig, till slut blir det som när man inte hinner få undan blocken nog snabbt när man spelar Tetris. Kvoten fylls och det blir game over. Kroppen säger ifrån på sitt sätt när den har fått nog. I mitt fall resulterade det i en mild panikångest-attack mitt framför min bästa vän. Jag har inte haft någon panikångest sedan hösten -07 såvitt jag kan minnas. Jag tackar ändå mitt minne för att jag kunde känna igen vad som höll på att hända och tänka rationellt. Hyfsat i alla fall. Jag tvingade bokstavligen mig själv att inte hyperventilera utan andas lugnt och vänta ut attacken. Lite rädd blir jag dock vid tanken på att de skulle vara på väg tillbaka.

Förlåt om jag skrämt några utav er i helgen. Å ena sidan är det kanske bra att sanningen om hur jag egentligen mår kommer fram. Å andra sidan så vill inte jag att andra ska må dåligt för att jag gör det just nu. Innan midsommar ordnar det sig nog, precis som min kära mamma brukar säga.


Tack.

Ett litet men enkelt ord. Ett ord som betyder så mycket mer än ett tack om man verkligen menar det.

Så tack för hjälp med städning av hem och hjärna. Tack för många skratt och en underbar kväll. För stöttande ord och varma kramar. För att ni alltid finns där ovillkorligt. För att ni aldrig slutar förvåna mig med er värme och kärlek.

Tack.

Mina drömmar säger mig

Då och då när jag drömt många konstiga saker brukar jag försöka tyda drömmarna. Speciellt en sida brukar vara till min hjälp, DreamMoods. Nu i natt, var fylld av sådana där konstiga drömmar igen. Den här gången drömde jag att jag hela tiden snubblade direkt jag försökte gå. Som om jag inte kunde hantera mina egna ben. Efter en snabb sökning i drömlexikonet gav mig detta svar:

Trip
To dream that you trip on something, indicates that something is out of order in your life. Things are not going as smoothly as your want as you are faced with minor obstacles. Perhaps you are about to make a mistake in some waking decision.

Ja, vad ska jag säga. Det kunde väl inte vara mycket mer mitt i prick. Hela mitt liv känns just nu "Out of Order". Hur som helst fick detta "budskap" mig att tänka till och från detta stund ska jag försöka ordna upp det mesta. Detta har jag lovat mig själv. Jag behöver tagga ner, vila upp mig och landa med fötterna på jorden igen.

Inget gitarr-köp blev det den här veckan, men däremot nästa vecka då lönen har kommit. Mitt behov av ett rum där jag kan skapa och vara kreativ blir allt större. Så nu är jag fullt bestämd på att hitta en större lägenhet som låter mig leva och skapa. Jag känner att om jag gör detta kan det leda mig in på "större vägar".

At igenium ingens inculto latent hoc sub corpore. - Men en väldig begåvning döljer sig i denna ovårdade kropp.

Better than a owner of a broken heart?

Sitter och skriver. Orden och musiken flödar. Texten i sången slår mig plötsligt likt ett knytnävsslag i magen.
Owner of a lonely heart.
Much better than a.
Owner of a broken heart.

Jag har alltid trott att jag varit cynisk, eller kanske mer åt det bittra hållet, vad gäller kärleksförhållanden. Det är inte så att jag inte tror att det finns någon där ute för mig. Däremot säger textraderna ovan allt. Helt plötsligt egentligen. De säger det mitt hjärta tänker. Tror jag själv verkligen på mitt hjärtas röst i detta fall? Är jag så rädd att bli sårad igen att jag hellre äger ett ensamt hjärta istället för ett krossat? Det är sällan jag pratar med nära och kära hur jag ser på kärlek. Jag slår ofta bort ämnet och säger att jag klarar mig så bra själv. Allt för att själv slippa tänka på den längtan och saknad som ständigt finns i mitt liv. Ett liv som är så fyllt med kärlek, men ändå så tomt på det.

Jag har inga höga krav, tro mig. Jag vill ha någon att dela vardagen med. Att kunna vakna av prasslet av en tidning i köket. Att vakna med någons armar runt mig. Någon att fortsätta min framtid med.

Det är inte avundsjuka som får mig att stelna till när jag ser par i min närhet som ömt tittar på varandra. Det är hugget av ensamhet som gör det. En som numera nästan gör att jag får påminna mig själv om att andas och försöka vara som vanligt när hugget kommer.

Det är ett moment 22. Jag vill inte vara själv, men är för rädd för att vara annat. En klassisk strid mellan hjärta och hjärna. En strid där hjärtat säger att det inte kan reparera sig själv en gång till och hjärnan att jag måste våga för att vinna.

Inte långt kvar till Caturday!

Bara ett par timmar kvar till helgen.

yay caturday


see more Lolcats and funny pictures

Vill ha helg

Jag började gårdagen med att känna mig som om jag satt bakom ratten på den här vackra skapelsen.
Badass, cool, calm and collected.

Källa:  Moonbeams1966 on Photobucket



Innan arbetsdagen var slut kände jag mig så här.
Trött in i själen, utarbetad och vill bara gömma mig under täcket.


see more Lolcats and funny pictures

I bland så

Vissa dagar vill bara stanna under täcket. Det är så svårt att vilja stiga upp när drömmarnas värld är mer harmonisk och lycklig än den vakna. Dessa dagar är jag nog inte den trevligaste att umgås med. Jag tänker efter ordentligt för att inte låta mitt dåliga humör gå ut över andra. Lite svårt kan det nog vara när man nog ser ut så här.

Bildens källa.


Nu ska jag äta lite frunch och sedan göra mig i ordning för jobbet. Nästan glad att jag har det här skiftet i veckan. Då kan jag plugga in lite musik och slava vid maskinerna. Där kan inga tankar nå mig och jag blir nästan till en robot.

Jag vet vad som saknas mig och längtan gör mig nästan galen.

Nästa vecka blir det gitarr-shopping!

/Hellan

Dansa på min grav

Första gångerna jag hörde den här sången av Bo Kaspers Orkester gjorde den mig illa till mods. Sakta men säkert började jag höra budskapet och nu älskar jag den. Till älskade Mini för att du alltid får mig att se utan för ramarna.


 

Dom vill lära dig att krypa, att gå i takt.
Dom vill lära dig marschera, att stå givakt.
Stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med.
Lära dig hur vinden vänder, för sakens bästa gå på led.

Dom vill lära dig att ljuga, när det tar emot.
Lära dig bocka och att buga, för någon idiot.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Dom vill lära dig att tvivla, på det du tror.
Gå omkring och vara rädd för, din syster och din bror.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Då skall du dansa på min grav.

Då skall du dansa på min grav.

God fortsättning!

Det har då jag bestämt mig för. I år ska jag utvecklas, det är min plan. Mina nyårslöften i år handlar om trevliga saker. Inte tvång i stilen med "jag ska gå ner x antal kilon" eller "jag måste sluta med den dåliga ovanan". I stället har jag valt att mina löften ska vara positiva. Jag ska försöka lära mig spela gitarr, jag har lovat mig själv att skratta mer, att jobba mindre och vara snällare mot mig själv. Jag ska börja skriva igen, men där har jag redan kommit i gång. Jag ska försöka hitta en skrivkurs för att väcka gamla rostiga kunskaper till liv.

Gårdagen var en av trevligaste nyårsaftnar jag varit med om. I nya och gamla vänners sällskap åt jag tre-rätters middag och spelade sällskapsspel. Många skratt blev det och taket var högt. I dag sitter jag med laptopen i knäet och tittar ut genom fönstret. Snön yr utanför precis som de senaste dagarna. Jag har insett att jag inte kommer undan längre, utan måste ut på balkongen för att skotta av den i dag. Titta bara på bilden så kanske ni förstår varför.

Min balkong täckt med ca 50cm snö.


I eftermiddag kommer förhoppningsvis min mini-syster på besök. Ska försöka ladda up med nya filmer, Borta med vinden är senaste förvärvet i min samling. Kanske måste jag förbi hos min vän A och låna ett par till. Hellre för många än för få. I och för sig brukar jag och Mini aldrig ha problem med att hålla samtalen igång.

Jag är nästan salig då jag är ledig ända till måndag. Då ändras schemat igen och nya tider råder. Måste fixa till mitt dygn till dess. Senare i dag ska jag försöka städa lite, men jag känner ingen brådska. Jag har ju flera dagar på mig. Fast diska kan nog vara en bra idé att göra i dag.

Sköt om er allihopa så hörs vi väldigt snart igen!

Vad har hänt de senaste tio åren i mitt liv?


2000- Firade in nyåret med -30grader och min underbara vän A.
Tog studenten + körkort och livet lekte. Började plugga sociologi på univ, var otroligt skoltrött och hoppade av efter en halv termin. Inledde min första vända på "Hotel California".

-01 "Tvingades" flytta till en lägenhet mitt ute i ingenstans. Kände mig ensam och var periodvis djupt deprimerad. Jobbade som pers ass, ek ass och lokalvårdare. Min älskade kisse flyttade in hos mig i juli detta år.

-02 Jobbade som pers ass. Sökte in på universitetet och började Lärarprogrammet på hösten. Kände redan efter ett par veckor att jag hittat rätt. Festade skallen av mig men klarade tentor och skola ändå.

-03 Pluggade och tränade som en galning. Fick skrämselhicka då min kropp sa ifrån pga all stress. Kan vara dags att tagga ner då halva ens kropp nästan helt domnar bort. Efter mitt galna -02 tog jag ett vitt halvår.

-04 Fick erbjudande om att göra min sista lärarpraktik utomlands. Tog självklart det! Pluggade vidare och hade perodvis, som många studenter, tentaångest.

-05 Var en hel del på resande fot detta år. Två veckor underbara Leeds och två månader i fantastiska Australien. Skrev examensarbetet och gick efter det in en rejält djup depression. Tog mig fysiskt inte ur sängen på nästan två veckor.

-06 Tog lärarexamen. Kämpade som timvikarie och älskade att arbeta i skolan. Tyvärr gick timmarna inte ihop och jag blev helt arbetslös till slut.

-07 Var helt arbetslös i tre månader. Fick vända mig till sociala för att kunna betala räkningar och ha mat i kylskåpet. Började jobbade på "Hotel California" för andra gången och slet hund. Var bitter, olycklig, fick högt blodtryck, migrän och viktuppgång p g a all stress. Jag och mamma började hitta till varandra.

-08 Min älskade farfar gick bort. Saknaden är fortfarande stor. Jag pratar med och söker råd hos honom mer nu än någonsin. Hans bortgång fick mig att inse hur mycket jag vill ta vara på alla de stunder jag kan få med de jag älskar. Fick mer ansvar på mitt dåvarande jobb, tog det med hull och hår; utnyttjades och jobbade halvt ihjäl mig. Alla skällde på mig, t o m min läkare. Fick nytt jobb och började i oktober på mitt nuvarande jobb. Bollen sattes i rullning och jag började förändras. "Jag är värd endast det bästa." Hittade en själsfrände i mini-syster.

-09 Har jobbat hårt och trivs bra med mitt jobb även om det sliter på kropp och själ. Året har kommit med otroligt många insikter och jag känner att jag utvecklas så pass att jag inte kan föreställa mig den jag var för ett år sedan. I grunden är jag lycklig. Visst saknas vissa delar i mitt liv, men jag är lycklig med vem jag är på insidan. Jag är stolt över mig och värderar den jag är och vad jag kan. Mamma och jag står närmare än någonsin. Jag värdesätter henne och alla andra klippor i mitt liv. Systrarna åkte utomlands en vecka. Rolypoly, turdiwurdie och hurdygurdy.

Detta är en kort resumé om de senaste tio åren. Mycket är utelämnat och tillfälligt glömt. Varför jag gjorde det här? Ja, det är nog lika mycket för min egen skull. För att inse hur mycket som förändrats under dessa år och hur otroligt långt jag kommit. Som alltid tror jag på att allt händer av en anledning och med blicken i backspegeln är det ännu lättare att inse det.

Jag avslutar dagens inlägg och årets sista med dessa ord.

Vita non est vivere sed valere vita est. - Att leva är mer än att bara hålla sig vid liv.

  • "Gamla" Hellans
  • Backgroundlabs.com
  • Beyondsizes
  • DesignE
  • Eraijkas blogg
  • Gettyimages
  • PositivaJag
  • RSS 2.0