Vad har hänt de senaste tio åren i mitt liv?


2000- Firade in nyåret med -30grader och min underbara vän A.
Tog studenten + körkort och livet lekte. Började plugga sociologi på univ, var otroligt skoltrött och hoppade av efter en halv termin. Inledde min första vända på "Hotel California".

-01 "Tvingades" flytta till en lägenhet mitt ute i ingenstans. Kände mig ensam och var periodvis djupt deprimerad. Jobbade som pers ass, ek ass och lokalvårdare. Min älskade kisse flyttade in hos mig i juli detta år.

-02 Jobbade som pers ass. Sökte in på universitetet och började Lärarprogrammet på hösten. Kände redan efter ett par veckor att jag hittat rätt. Festade skallen av mig men klarade tentor och skola ändå.

-03 Pluggade och tränade som en galning. Fick skrämselhicka då min kropp sa ifrån pga all stress. Kan vara dags att tagga ner då halva ens kropp nästan helt domnar bort. Efter mitt galna -02 tog jag ett vitt halvår.

-04 Fick erbjudande om att göra min sista lärarpraktik utomlands. Tog självklart det! Pluggade vidare och hade perodvis, som många studenter, tentaångest.

-05 Var en hel del på resande fot detta år. Två veckor underbara Leeds och två månader i fantastiska Australien. Skrev examensarbetet och gick efter det in en rejält djup depression. Tog mig fysiskt inte ur sängen på nästan två veckor.

-06 Tog lärarexamen. Kämpade som timvikarie och älskade att arbeta i skolan. Tyvärr gick timmarna inte ihop och jag blev helt arbetslös till slut.

-07 Var helt arbetslös i tre månader. Fick vända mig till sociala för att kunna betala räkningar och ha mat i kylskåpet. Började jobbade på "Hotel California" för andra gången och slet hund. Var bitter, olycklig, fick högt blodtryck, migrän och viktuppgång p g a all stress. Jag och mamma började hitta till varandra.

-08 Min älskade farfar gick bort. Saknaden är fortfarande stor. Jag pratar med och söker råd hos honom mer nu än någonsin. Hans bortgång fick mig att inse hur mycket jag vill ta vara på alla de stunder jag kan få med de jag älskar. Fick mer ansvar på mitt dåvarande jobb, tog det med hull och hår; utnyttjades och jobbade halvt ihjäl mig. Alla skällde på mig, t o m min läkare. Fick nytt jobb och började i oktober på mitt nuvarande jobb. Bollen sattes i rullning och jag började förändras. "Jag är värd endast det bästa." Hittade en själsfrände i mini-syster.

-09 Har jobbat hårt och trivs bra med mitt jobb även om det sliter på kropp och själ. Året har kommit med otroligt många insikter och jag känner att jag utvecklas så pass att jag inte kan föreställa mig den jag var för ett år sedan. I grunden är jag lycklig. Visst saknas vissa delar i mitt liv, men jag är lycklig med vem jag är på insidan. Jag är stolt över mig och värderar den jag är och vad jag kan. Mamma och jag står närmare än någonsin. Jag värdesätter henne och alla andra klippor i mitt liv. Systrarna åkte utomlands en vecka. Rolypoly, turdiwurdie och hurdygurdy.

Detta är en kort resumé om de senaste tio åren. Mycket är utelämnat och tillfälligt glömt. Varför jag gjorde det här? Ja, det är nog lika mycket för min egen skull. För att inse hur mycket som förändrats under dessa år och hur otroligt långt jag kommit. Som alltid tror jag på att allt händer av en anledning och med blicken i backspegeln är det ännu lättare att inse det.

Jag avslutar dagens inlägg och årets sista med dessa ord.

Vita non est vivere sed valere vita est. - Att leva är mer än att bara hålla sig vid liv.

God jul!

Tidigt uppe på dopparedagen. Har hunnit mysa, göra mimosasallad och ska nu ställa mig i duschen. Julmusiken strömmar ur högtalarna på datorn och jag njuter. Något jag som senast två i natt inte trodde skulle hända i år.

Det jag vill i dag är att önska er alla en underbar jul. Oavsett vad som sagts eller gjorts den senaste tiden och året så är i dag den dag då kärlek ska råda. Inga onda tankar tänkas eller oförätter finnas. I dag tar jag chansen att säga att jag älskar er alla. Sprid detta vidare. Säg ett snällt ord till alla du träffar under dagen.

Ab imo pectore.

Stopped trying to please everyone

Uppgivet. Ärligt. Det går inte att göra alla nöjda.

Dagen citat

Det är inte lönt att kela med huggormar, de bits ändå.



Veckans, om inte årets lärdom, för mig. Vissa kan inte sluta bitas oavsett hur snäll du är mot dem. Bettet ,betten i det senaste fallet, kommer när du minst anar det. När du tror att förhållandet har varit ömsesidig ge/ta och du börjar tro att denne har ändrat på sig, en gång för alla. Tyvärr verkar vissa aldrig sluta förvåna en, precis som jag skrev i senaste inlägget. Jag kanske borde sluta vara snäll och stöttande, i ren självbevarelsedrift om inte annat.

Å den positiva sidan blir jag tacksamt nog mer och mer uppmärksammad på de underbara människor jag har i min närhet. För att nämna några: min mamma, min älskade A och min "Vendela". (Får se om du förstår att jag menar dig...).

I dag ska jag och A städa ur deras gamla lägenhet. Vi kom glatt fram till när vi träffades senast att vi skulle få många timmar i fred under städningen att prata. Vi har så mycket att ta igen. Jag måste skärpa mig, måste se till att träffa dig oftare. Jag saknar dig så...

För övrigt så vaknade jag halv fyra i morse. Nåja, kan ju bero på att jag somnade runt sju på soffan igår kväll. Jag vaknade inte en enda gång under natten och jag må säga att så bra har jag inte sovit på länge. Inte drömfritt, men ändå en mycket god sömn. Hur ofta händer det för övrigt att har en drömlös natt? Mina nära och kära brukar skämta om att det är tänkt att man ska sova på natten, inte arbeta. Haha, jätteroligt. Visst?!

Nu ska jag dricka min tredje kopp the för dagen och på ett par timmar träffar A. Kanske hinner jag med en promenad innan städningen också.

Vill skicka en liten hälsning till E också. Vill bara ta en chans att säga att jag tycker du är en underbar och otroligt stark människa. Glöm aldrig det! Sköt om dig nu så jättemycket. Även om vi inte träffas så ofta hoppas jag att du vet att jag alltid lyssnar. Du har alltid kommit med kloka tankar till mig, det är jag tacksam för.

Slutar jag någonsin förvånas?

Nej, konstigt nog gör jag nog inte det. Jag sitter här och skakar på huvudet för mig själv. De senaste veckorna har min syn på så många personer förändrats. Personer jag trodde var bra personer, och hyfsat lika mig i principer m.m. Tyvärr blir jag dag för dag allt mer besviken. Senast idag. Jag trodde mer än så om folk i min närhet. Minst av allt trodde jag att män i min närhet var sådana j-vla skvallerkärringar. Att föra vidare sånt jag sagt i förtroende till en person och som dessutom skvallerkärringarna "råkade höra" och inte hade ett skit att göra med. Ursäkta mitt ordval, jag brukar försöka formulera mig bättre än så här.

Jag kände bara ett starkt behov av att skriva av mig innan jag lägger mig för att sova en stund. Än en gång tar jag min tillflykt till ljudböckernas värld. Allt för att sluta bry mig, för att sluta behöva spendera mina vakna stunder med att övertala mig själv att "de är inte värda det" och "bry dig inte" . Ja ja. Försöka duger ju...

RSS 2.0