In litteris consolatio
Just nu avverkar jag böcker på löpande band. Rubriken på inlägget säger allt, "I böckerna har jag min tröst". Så mycket händer i mitt liv just nu, så mycket så att det känns som min hjärna aldrig kan stanna av. Inte en lugn stund, undantaget när ljudbokens flödande ord distraherar mig.
Att fly från verkligheten är kanske inte det mest intelligenta, men ibland tror jag att det är ren självbevarelsedrift det handlar om. Jag har bestämt mig för att inte ta itu med vissa saker, helt enkelt för att de gör så ont och tar så mycket energi från mig. Jag vill att saker ska ordna upp sig och fungera så bra som de kan. Jag kan bara helt enkelt inte finna styrkan att gå vidare med allt. Så mycket har hänt det senaste året och just nu känns det som om min kropp skriker "nu räcker det!". Jag orkar inte en sak till, orkar inte göra det som behövs göra. Så istället flyr jag in i böckernas värld. Där slipper jag alla tankar, slipper ta itu med det som inte är bra i mitt liv.
Kan hända att gränsen nåtts tidigare på grund av mörkret som råder utomhus och hur det påverkar mig. Oavsett orsaken så känner jag mig slut på. Orken sinar och viljan likaså. För första gången på över ett år får jag tvinga mig själv ur sängen varje dag. Övertala mig själv om att jobba och vara social. Intala mig själv att det snart vänder igen och att mars inte är så lång bort. Det är bara att härda ut...
Nu måste jag göra mig i ordning för ännu en arbetsvecka. Dusch och mat i magen innan veckans första pass. Ser redan framemot att få lägga mig i sängen och sova igen efter arbetspassets slut...
Att fly från verkligheten är kanske inte det mest intelligenta, men ibland tror jag att det är ren självbevarelsedrift det handlar om. Jag har bestämt mig för att inte ta itu med vissa saker, helt enkelt för att de gör så ont och tar så mycket energi från mig. Jag vill att saker ska ordna upp sig och fungera så bra som de kan. Jag kan bara helt enkelt inte finna styrkan att gå vidare med allt. Så mycket har hänt det senaste året och just nu känns det som om min kropp skriker "nu räcker det!". Jag orkar inte en sak till, orkar inte göra det som behövs göra. Så istället flyr jag in i böckernas värld. Där slipper jag alla tankar, slipper ta itu med det som inte är bra i mitt liv.
Kan hända att gränsen nåtts tidigare på grund av mörkret som råder utomhus och hur det påverkar mig. Oavsett orsaken så känner jag mig slut på. Orken sinar och viljan likaså. För första gången på över ett år får jag tvinga mig själv ur sängen varje dag. Övertala mig själv om att jobba och vara social. Intala mig själv att det snart vänder igen och att mars inte är så lång bort. Det är bara att härda ut...
Nu måste jag göra mig i ordning för ännu en arbetsvecka. Dusch och mat i magen innan veckans första pass. Ser redan framemot att få lägga mig i sängen och sova igen efter arbetspassets slut...
Kommentarer
Trackback
