Hellans hmm...

Jag har insett faran i att vara ledig. Jag tänker för mycket. Eller rättare sagt, jag har inte nog med saker att distrahera mig med så att jag inte tänker så mycket. Dessutom slappnar jag av så pass att saker som jag dumt nog inte tagit itu med, kommer ikapp mig. Förstå mig rätt, jag ångrar inte för en sekund att jag tog ledigt två dagar den här veckan. Det är bland de bästa beslut jag tagit på länge.

Nu har jag alltså tänkt lite för mycket för mitt eget välmåendes skull, inte för mitt eget bästa. Hade jag ens ett uns av vett att följa mina egna råd så skulle det gå bra. Det går inte att skjuta sina problem framför sig, till slut blir det som när man inte hinner få undan blocken nog snabbt när man spelar Tetris. Kvoten fylls och det blir game over. Kroppen säger ifrån på sitt sätt när den har fått nog. I mitt fall resulterade det i en mild panikångest-attack mitt framför min bästa vän. Jag har inte haft någon panikångest sedan hösten -07 såvitt jag kan minnas. Jag tackar ändå mitt minne för att jag kunde känna igen vad som höll på att hända och tänka rationellt. Hyfsat i alla fall. Jag tvingade bokstavligen mig själv att inte hyperventilera utan andas lugnt och vänta ut attacken. Lite rädd blir jag dock vid tanken på att de skulle vara på väg tillbaka.

Förlåt om jag skrämt några utav er i helgen. Å ena sidan är det kanske bra att sanningen om hur jag egentligen mår kommer fram. Å andra sidan så vill inte jag att andra ska må dåligt för att jag gör det just nu. Innan midsommar ordnar det sig nog, precis som min kära mamma brukar säga.